Torsdag och Emelie i koma
Kände mig iaf övertrött och hittade inte motivationen av att gå till ett jobb man snart ska sluta på..
Det hela känns så tröttsamt att börja på ettt nytt jobb, att i och med det börja om hela långa processen och återigen jobba sig upp, få förtroende och rutiner.
Egentligen inget att hänga upp sig på kan andra tycka. Något jag och Bella har diskuterat många gånger.
Det finns så mycket i världen som kan dra ner en. Killen gör slut, man förlorar jobbet, någon dör, bilen går sönder.. det finns så mycket som gör en ledsen och trött, sånt som händer alla eller bara en själv men som ska hända. För livet kommer alltid bestå av motgångar. Det bara är så och måste accepteras.
Jag vet att depresion kan vara ärftligt och att det finns många andra faktum som kan spelar roll till en depresion. Jag menar inte bara att man själv kan välja att bli eller inte bli deprimerad men någonstans tror jag ofta man själv har stort inflytande. Jag tror man har större inflytande på sig själv än vad många vill erkänna. Jag menar, jag kan alltid välja att deppa för jobbet, jag kan också välja att inte göra det, se det ljusa och gå vidare.
Vissa tror att det ljusa inte finns. Men det är inte sant. Det handlar inte om att hitta det ljusa i enskilda fall, tillexempel att någon nära har dött, för det behöver inte finnas. Det ljusa är inte det utan det ljusa är livet. Det gäller att hitta livet och det finns alltid så länge du lever.
Att somliga lättre blir deprimerade tror jag har stor betydelse på deras inställning. Jag kan inte tänka mig själv svårt deprimerad och kan därför inte hamna i ett sånt psykostillstånd.Enligt mig kan depression förklaras som en pause från livet. Livet finns alltid, det kommer mottgångar och ibland behöver man en eller flera korta eller långa pauser/depressioner för att hitta tillbaka till sig själv och livet.
Det finns många metoder för att hitta tillbaka man kan gråta, tänka, vila men det spelar egentligen ingen roll utan
det enda som måste till är ens egna inställning och vilja till livet och den måste man själv hitta. Ingen annan kan ge eller ta ifrån dig viljan. Orkar man inte tar man bara en längre pause men ljuset/livet finns allti där och går att nås diräkt när man själv önskar och är redo.
Men som ibland, som idag så spelar allt ingen roll, det behöver inte betyda någon ting och jag ser inte det som en stor sak. Men idag vill jag bara strunta i vad alla andra säger och stannar hemma och bara göra som jag själv vill :) Jag kan bita ihop, gå till jobbet men jag vill inte!
Oj djupt inlägg men det behövs också!
jag gillar din inställning iaf
Fint att vi har læsare fyra på natten :)
Hej Emelie.
Vissa drabbas av depression æven om inget speciellt har hænt dem. En kænsla av att man saknar værdet i livet osv kan inte førklaras på det sættet du vill det verka som.
Hjærnan styrs av olika substanser som påverkar om man mår bra eller dåligt.
Det ær ærfligt just før att vissa mænniskor har mindre av denna substans eller en ojæmn produsering av detta.
Sjælvklart kan man vælja hur man vill tackla det negativa som hænder i livet men det førklarar inte alls den mentala ohælsan depression.
Att ta en paus kan ju vara skønt men jag skulle inte jæmnføra det med tillståndet depression.
Sedan finns det starka personer som kanske tacklar svåra situationer bættre men det unika med depression ær att det inte behøver vara knytet till en specifik hændelse eller avsaknad av något.
Tror man i dagen samhælle bør tænka mer på det fysiska som sker nær man ær deprimerad. Allt ær inte bara kænslor.
Jag førstår dock vad du menar och det ær sækert ofta så att man bør vara nogrannare med av hur væljer att reagera.
Kul att du kommentera!
Jag vet att depression kan vara ärftligt och att det är många andra faktum som spelar roll förutom ens inställning. Jag vet också att det inte alls behöver bero på ens inställning utan att ens hjärna kan spela sitt egna spel. Jag har själv några i släkten som har manodepressiv då man drabbas av återkommande maniska och depressiva sjukdomsperioder men ett faktum är att de själva kan lära sig om sjukdomen vilket brukar minska risken att bli sjuk igen. (Det är inget jag säger utan det är bevisat)
Men det spelar ingen roll. Jag menar bara att det är viktigt att tänka på sin egna inställning till livet för ibland kan det ha väldigt stort inflytande till en depression eller att man känner sig deppig. Många kan påverka sig själva mer än vad de vill erkänna. Det finns alltid bortförklaringar till allting som jag delvis tycker är synd för då kan personer alltid skylla på andra faktorer utan att egentligen se/erkänna sin egen påverkan och inställning till framförallt livet. Man ska alltid ta den tiden man behöver vid en motgång, även om man blir deprimerad. Man behöver ibland gå tillbaka, minnas, känna, gråta för att rehabilitera saken. Men då är det viktigt att alltid ha ett mål med gräva tillbaka för att kunna komma ur det och inte fastna. Man får inte glömma att hela tiden sträva uppåt och se ljuset och ta vara på livet
